♥En helt vanlig Emsan♥

Varför denna kändishysteri?? Det är kändisar överallt, men så fort man ser en blir man galen (iallafall jag, barnslig som jag é). När en kompis skrek "titta i den bilen, det är hon från andra avenyn!" så hoppar jag till och skriker "var?" fast att jag inte sett ett enda jäkla avsnitt av programmet och inte ens vet vem det är. Visste heller inte vem idoldeltagaren med afrokrull var när  min kompis och jag såg honom i Borås. Att jag sett/träffat Martin Rolinski, Richard Herrey och Markoolio mfl. berättar jag gärna för de som vill (eller inte vill) lyssna. Att jag pratat med Richard Sjöberg och sett hans hund är också ascoolt. Det är även att ha sett Robert Wells med familj shoppa på Ullared och att lillbabs tyckte jag var söt när jag var liten. Indirekt kontakt med kändisar är också coolt. Sådanna saker kan tillexempel vara att ha snackat med någon kändis över internett (Alexander Schöld), ha en granne som varit på branstacitysläckers sångarens lillebrors bröllop och att "max" i svensson svensson glömde sin keps hemma hos min moster när han var där. Jag vet även var Tommy Körbergs bror bor och att Anders Svenssons mamma bor i närheten. För att inte glömma coolheten i att befinna sig i Paris samtidigt som Tomkat. Fast det är klart, det är också coolt att min kompis dukat av Henke Larssons tallrik och han sa tack (på ett vänligt vis, leende?) och att en annan kompis åkt tåg med Mi Ridell. Mycket är coolt egentligen, fast egentligen är det inte särskilt coolt. Jag menar, varför vill jag ens skryta med att jag träffat dessa människor? Att vara cool innebär inte att stanna upp med det man gör för att försöka kika in genom limosine fönstret för att Anders Svensson kanske sitter i bilen är inte coolt. Kändisar är dessutom överallt, så varför ens bry sig?? Att vara cool måste väll egentligen vara att tex. ha hittat så underbara och mysiga vänner längst livets väg, om man nu ens behöver vara cool (det är ju trots allt ett gammalt utryck, nya uttryck är väll typ; trådsmal, modelejon och...) XOXO